Tisdag - Panik!

Har småpanik och känner mig riktigt stressad över att det snart är dax för seedningslopp. Sjukdomen från förra veckan lurar på något konstigt jävla sätt och gör att jag är jäkligt sliten utan direkt ha gjort någonting. Visserligen var lördagens festande otroligt slitsamt både söndagen och en bra bit in på måndagen oxå, men idag borde jag vara pigg och fräsh.. Men det är jag inte.. Nu ska jag ju iväg på fredag igen men måste hinna med fler pass... Onsdag måste bli ett bra pass, torsdag ett lite lugnare och sen kanske kräma i med ett tungt pass igen.. Sen måste jag vila i en vecka för att känna mig pigg inför 10.5 nere i frihamnen. Jag börjar snegla neråt i listan över vad jag måste prestera och det känns fan inte alls bra. Jag behöver en värdemätare.. Typ nu.. Får ställa in GPS-en på 10.5 km och ge mig ut imorgon och köra utav bara fan.. Så jag har en tid att referera till iaf. Nu känns det lite att det kan sluta upp vad som helst.

Jag måste även behålla längden i mina pass så jag lär mig när jag ska dricka, vilket tempo jag klarar av, vad min tröskel går.. Hur fan kom loppet så jäkla tätt inpå? Mycket tid har gått åt denna flytten, och min sista sjukdom har inte alls hjälpt. Känns som man är på ruta ett igen när jag är ute och joggar. Så är det ju givetvis inte men man vill gärna ha ett possitivt tecken i allt detta slit. Fredagens 19km pass gav mig vissa svar.. Jag klarar av att ligga på 70-80% i 1.40h men jag tror att jag fixar att ligga konstant på 80%.. Återstå att se.. Men annars blir det ingen bra tid... Så är det! Huvudsaken känner jag att det är viktigast att kunna återhämta sig när det går lite nedför. Att kunna vila medan jag springer.. Så var det inte förra veckan.. Så måste det vara nu.!

Angående festen i lördags så var det ett jäkla liv.. Vilket supergäng som ligger där och väntar i växjöbuskaschet! Först över en timme i bastun, sen fortsatt taggning hemma hos froid, sen utgång och hela tiden gasen i botten.. Det tar på kroppen.. Men men.. Har ju flightat förr! Jag och Nisse hade iaf superkoll när vi vaknade upp på söndagen...
"Va fan.. Har du skäggets jacka?"
"Ja.. Jag hade hans lapp."
"Jaha, vad konstigt. Undrar hur han kom hem.. Han som höll sig så lugn, måste varit kallt!"
"ja.."

Senare visade det sig att han inte alls varit lugn.. Utan blivit både utslängd och blivit tagen av pappa blå.. Så går det!