Ganska sliten nu. Motivationen till det mesta ligger i botten men försöker ändå knalla på i ett stadigt tempo framåt. Onsdagens fotbollsträning innehöll en hel del målvaktsträning. Med det menas fys och en massa skott. Just fotbollsträningen verkar jag ha hyfsad motivation för så länge den spelas inomhus och inte innehåller för mycket slit. Att stå längst bak och skrika höger, vänster, upp och ner är lite av min favorit. Att få nolla någon kaxig tonåring på 40kg och ego högt över det normala känns alltid speciellt skönt. Jag har ju börjat slå av på tempot nu de senare åren. Jag har anpassat min egen spelstil till att göra så lite som möjligt, hellre stå rätt än att tvingas slänga sig långt uppåt krysset för att landa som en berusad albatross i marken. Eftersom min axelskada hindrar mig från att rädda bollar långt ut på min högersida lämnar jag givetvis luckan till vänster och hoppas jag inte genomskådas i mitt halvt patetiska försök att spela fotboll. Det är ju få saker som gör så ont som att spela fotboll. Man vaknar dagen efter med ont i diverse benhinnor, ljumskar, höftböjarmuskler, höfter och huvud. Vad ska det vara bra för? Kan man inte bara samlas allihopa och spela ett parti TP eller monopol? Där är det ingen som skadas, ingen rehabträning, ingen som fryser i januarimörkret och ingen som träffas av stenhårda isbollar då klubben inte har vett att köpa in vinterbollar. Ja.. Ibland är det svårt att hitta motivationen. Har spelat fotboll i kanske 20år snart. Nästan alla år som målvakt. Har varit skadad i kanske 5år av dem och det känns ganska tråkigt att inte kunna köra fullt när man ska vara som bäst. Jag tränar ju inte för att bli bättre, jag tränar för att kunna hålla samma nivå. Nu har den nivån aldrig varit högre än Div 4 och kanske är väl Haif den bästa klubb jag har spelat i. Absolut inget annat lag har haft en bättre stämning, härligare gubbar och bättre organisation. Det är många som har en åsikt om hur en målvakt ska spela och vara på planen. Men det är väldigt få som startar den typ av träning innan det är försent. Alla målvakter bör exempelvis kunna:
Skjuta en inspark över halva planen
Skjuta en utspark inom en 5meters radie på 50meters avstånd.
Kunna styra hela laget samtidigt som man håller ordning på sig själv
Vara bra på fötterna trots att du aldrig få vara med och spela på träning.
Rädda alla skott utomför straffområdet trots att planen är en leråker
Inte lämna returer trots att dina handskar kommer från förra året och kostade 249:-
Spela långt ute men inte släppa in lobbar.
Rusa på en ensam anfallare men samtidigt inte bli bortgjord.
Detta ska man givetvis kunna utan att träna på det. För målvaktsträning i de unga åren går mestadels ut på att agera kon så att de "riktiga" fotbollsspelarna har något att göra mål på. Man får värma upp ijämte planen medan det övas anfallsspel och försvarsspel. Något mål att värma upp med.. Nja.. De behöver ju det på anfallsövningen. Du ska gång på gång hitta på en helt egen uppvärmning som gör att du lär dig listan på allt en målvakt ska kunna. Inte ens på match får du träna på exempelvis insparkar då du är för dålig på det. "Låt erik ta insparkarna istället!" brukar det heta.. Alla skriker på dig. Både på och utanför planen "ut längre!", Skrik högre!, rusa!. När det sedan blir mål är det ju ditt fel.. De skrek ju rusa! och alla andra har ju rätt... Det ser du väl? Min farmor brukade säga "ska du spela fotboll eller ska du spela målvakt?" Och det är lite så man känner sig. Som en domare utan pipa, kanske en stum hejarklacksledare som egentligen har allt att förlora och ingenting att vinna. När domaren blåser igång matchen kan saker och ting bara bli sämre. Du gör inga mål, ger inga assist, snygga inlägg, slår inga härliga vollyträffar utanför straffområdet.. Du ska bara göra ditt jobb, och göra det jävligt bra. Annars ska du sitta där efter matchen och skämmas. Det var ju ditt fel att vi förlorade. Inte anfallaren som missade 4 frilägen.. Han satte ju ett i början!
Så varför blir man då målvakt?
Jo... Man var tillräckligt svag i sinnet en gång i tiden och lurades in i mål av någon förälder, någon tränare som sa att "du är ju skitbra på detta!" Givetvis ligger enorma lögner bakom men nån måste ju vara där bak. Men nu.... Nu spelar jag för att de där jävla anfallarna ska skämmas när de går av planen. Helst ska de gråta, skälla på domaren, bli utvisade.. Jag vill stämpla dem vid varje läge jag får, knäa dem i ryggen, nypa dem i pungen, kalla dem f'''ta på 4-5 olika språk för att sedan förnedra dem efter en straffmiss. Varför? PAYBACKTIME BITCHES!