Onsdag - Vägen tillbaka

Himmelen i Göteborg är hopplöst grå, lätt duggregn och kanske 8 grader varmt. Sedan seedningsloppet den 21 mars har jag inte rört varken ben eller armar mer än jag måste. Säga vad man vill om tiden på det loppet men jag lämnade verkligen allt jag hade ute på banan. Jag tog helt slut på alla krafter som fanns och fick en helt okej tid som tack. Vad jag nu upplever är en väldigt lång väg tillbaka, som måste vara kort. En ganska lång tids mystisk sjukdom har inte förbättrat situationen. Men idag tog jag i allafall de första skälvande stegen mot återhämtning. Ingen snö finns kvar på gator eller natur och det är så jävla skönt efter denna vargavinter som har hållt i sig sen december, inte för mycket vattenpölar att parera, och inte för mycket folk ivägen då trots allt många har sitt jobb kvar. Dagens prövning var inte något extremt. Jag ville bara komma igång, känna hur benen kändes, hur steget satt, hur kroppen mådde och hur det var att springa utan snö. 7km runda runt redbergsplatsen och munkebäck i väldigt lugnt tempo, inget driv och över 5min/km. Jag är så jäkla försiktig nu i början så jag inte åker på ett nytt bakslag med nu sjukdom och ännu mer tid förlorat. Benen känns iaf okej och vad jag tyckte så mår jag ändå hyfsat okej i kroppen. Att det sedan tog nästan lika lång tid att springa 7km idag som att springa 10km under loppet spelar ingen roll. Vägen tillbaka har börjat, nu återstår bara det frenetiska jobbet...