Söndag - Du må komme nu

Så fruktansvärt! Jag har varit gäckad av denna förkylning (eller vad det nu är) i kanske 3-4 veckor. Den ligger där under ytan och skapar obehag när man springer lite fortare. Som idag.. Dagens tävling vilken var årets första mätte 10548meter (vilket är ett kvarts marathon) och efter ha haft en helt okej uppvärmning i solskenet nere i frihamnen så kändes det ändå okej när jag står där och kör aerobicsövningar i otakt. En känsla av att det kan kanske gå detta ändå. Okej.. Uppladdningen har inte varit optimal. Inte kunnat träna under förra veckan för min förkylning och sen denna veckan med en hel del alkohol i kroppen. Har ändå tagit det lugnt med både öl och andra tilltugg sedan i torsdags så jag kände mig ganska fräsh. Tävlingen idag var seedningsloppet till göteborgsvarvet och målet var om jag inte missminner mig under 46minuter. Solen sken men det blåste något så frenetiskt på rakorna att det kändes som om man testade aerodynamik när man försökte stå emot. Banan är nästan helt flack så det var bara blåsten och lite vattenpölar som var hindret. (bortsett från 3000 andra löpare). Jag brukar känna efter 2km om det kommer gå bra eller inte och jag hade det som måttstock även idag. Jag har tyvärr ingen tid till just 2km stecket men.. Lite över 4min/km höll jag och det gick inget bra alls. Kändes som om jag började kämpa redan efter två så mitt hopp om en drömtid och drömposition gav jag upp redan där. Jag fick kriga nästan hela första varvet och fick gång på gång släppa ner armarna då jag inte orkade hålla dem uppe i löparstilen. Första varvet 5274meter gick på (inofficiellt) 22.05 med en kmtid på 4.11.

Efter 5 började jag må riktigt dåligt. Det är kanske efter 5 som mjölksyran börjar göra sig påmind om jag inte lyckas sänka pulsen. Resten av loppet var bara en kamp att ta sig i mål. Jag krigade, tittade på klockan, krigade, tittade på klockan. Att jag inte kunde hålla tempot både kände och såg jag då ett helt gäng andra löpare hade betydligt bättre steg än jag sista 4km. Nej.. Min återhämtning funkar inte alls som den ska och detta var fan ingen njutning. Jag sneglar på klockan ett par gånger sista 3 och ser nog fel hela vägen. Men när jag skymtar målet får jag klämma ut det absolut sista jag har och spurta mot målet. Kändes som allt gick i slowmotion. Hjärtat bankade, mjölksyran sprutade och min löpsteg liknade pheobe i vänner. Men mitt lilla mål klarade sig. Klockan stannade på 45.25. Sista 5274meterna på kmtid 4.25. Snittid på 4.18min/km. Och fan.. Jag måste vara nöjd med den tiden när jag mått skit under hela loppet. Nu ser jag fram emot lite hårdare träning ingen. Dryga 60dagar kvar till varvet. Då krävs det bättre form. Dagens placering 314... av 2770 löpare. Hade jag varit dam hade jag slutat kanske 6a-7a...