Onsdag - Vägen tillbaka

Himmelen i Göteborg är hopplöst grå, lätt duggregn och kanske 8 grader varmt. Sedan seedningsloppet den 21 mars har jag inte rört varken ben eller armar mer än jag måste. Säga vad man vill om tiden på det loppet men jag lämnade verkligen allt jag hade ute på banan. Jag tog helt slut på alla krafter som fanns och fick en helt okej tid som tack. Vad jag nu upplever är en väldigt lång väg tillbaka, som måste vara kort. En ganska lång tids mystisk sjukdom har inte förbättrat situationen. Men idag tog jag i allafall de första skälvande stegen mot återhämtning. Ingen snö finns kvar på gator eller natur och det är så jävla skönt efter denna vargavinter som har hållt i sig sen december, inte för mycket vattenpölar att parera, och inte för mycket folk ivägen då trots allt många har sitt jobb kvar. Dagens prövning var inte något extremt. Jag ville bara komma igång, känna hur benen kändes, hur steget satt, hur kroppen mådde och hur det var att springa utan snö. 7km runda runt redbergsplatsen och munkebäck i väldigt lugnt tempo, inget driv och över 5min/km. Jag är så jäkla försiktig nu i början så jag inte åker på ett nytt bakslag med nu sjukdom och ännu mer tid förlorat. Benen känns iaf okej och vad jag tyckte så mår jag ändå hyfsat okej i kroppen. Att det sedan tog nästan lika lång tid att springa 7km idag som att springa 10km under loppet spelar ingen roll. Vägen tillbaka har börjat, nu återstår bara det frenetiska jobbet...

Måndag - Utslagen

Har varit helt utslagen efter gårdagens lopp. Känns som den förkylningen som legat under ytan har brutit ut med full kraft. Jag måste erkänna att jag tog ut mig fullständigt igår, det var helt klart ett tag sedan. Jag antar att jag är nöjd med tiden men jag är inte nöjd med hur loppet genomfördes. Kändes som jag ändå värmde bra och stog ganska långt fram och höll igen tillräckligt i början för att kunna klämma på sista varvet. Men nu är det något fel.. Får ännu en gång vila mig i form. Sitter och lurar på ett gymkort i göteborg oxå.. Men det är ju en kostnadsfråga oxå. Vet fan inte hur jag ska hitta 3-4000. Får lösa detta!!! Kan inte tyna bort helt bara för att man har flyttat. 60 dagar kvar till GBG-varvet.. Panik...

Söndag - Du må komme nu

Så fruktansvärt! Jag har varit gäckad av denna förkylning (eller vad det nu är) i kanske 3-4 veckor. Den ligger där under ytan och skapar obehag när man springer lite fortare. Som idag.. Dagens tävling vilken var årets första mätte 10548meter (vilket är ett kvarts marathon) och efter ha haft en helt okej uppvärmning i solskenet nere i frihamnen så kändes det ändå okej när jag står där och kör aerobicsövningar i otakt. En känsla av att det kan kanske gå detta ändå. Okej.. Uppladdningen har inte varit optimal. Inte kunnat träna under förra veckan för min förkylning och sen denna veckan med en hel del alkohol i kroppen. Har ändå tagit det lugnt med både öl och andra tilltugg sedan i torsdags så jag kände mig ganska fräsh. Tävlingen idag var seedningsloppet till göteborgsvarvet och målet var om jag inte missminner mig under 46minuter. Solen sken men det blåste något så frenetiskt på rakorna att det kändes som om man testade aerodynamik när man försökte stå emot. Banan är nästan helt flack så det var bara blåsten och lite vattenpölar som var hindret. (bortsett från 3000 andra löpare). Jag brukar känna efter 2km om det kommer gå bra eller inte och jag hade det som måttstock även idag. Jag har tyvärr ingen tid till just 2km stecket men.. Lite över 4min/km höll jag och det gick inget bra alls. Kändes som om jag började kämpa redan efter två så mitt hopp om en drömtid och drömposition gav jag upp redan där. Jag fick kriga nästan hela första varvet och fick gång på gång släppa ner armarna då jag inte orkade hålla dem uppe i löparstilen. Första varvet 5274meter gick på (inofficiellt) 22.05 med en kmtid på 4.11.

Efter 5 började jag må riktigt dåligt. Det är kanske efter 5 som mjölksyran börjar göra sig påmind om jag inte lyckas sänka pulsen. Resten av loppet var bara en kamp att ta sig i mål. Jag krigade, tittade på klockan, krigade, tittade på klockan. Att jag inte kunde hålla tempot både kände och såg jag då ett helt gäng andra löpare hade betydligt bättre steg än jag sista 4km. Nej.. Min återhämtning funkar inte alls som den ska och detta var fan ingen njutning. Jag sneglar på klockan ett par gånger sista 3 och ser nog fel hela vägen. Men när jag skymtar målet får jag klämma ut det absolut sista jag har och spurta mot målet. Kändes som allt gick i slowmotion. Hjärtat bankade, mjölksyran sprutade och min löpsteg liknade pheobe i vänner. Men mitt lilla mål klarade sig. Klockan stannade på 45.25. Sista 5274meterna på kmtid 4.25. Snittid på 4.18min/km. Och fan.. Jag måste vara nöjd med den tiden när jag mått skit under hela loppet. Nu ser jag fram emot lite hårdare träning ingen. Dryga 60dagar kvar till varvet. Då krävs det bättre form. Dagens placering 314... av 2770 löpare. Hade jag varit dam hade jag slutat kanske 6a-7a...

Lördag- Taggat

Nu är det dax! Äntligen är det tid att spänna bågen och visa hur formen ser ut. Seedningsloppet imorgon känns ovisst. Riktigt ovisst! Jag har ingen aning hur formen är utan har mer eller mindre bestämt mig för att känna lite på det under tiden. Kanske under uppvärmningen eller en bit in i loppet kommer jag ställa upp målen. Eftersom jag inte tränat denna veckan och knappt inte tränat förra veckan så kan det sluta hur som helst. Men jag är taggad! Riktigt taggad! Jag försöker sikta på 46min och se hur det håller. Jag kanske dör efter halva.. Jag kanske gasar fortare.. Vem vet?

Nu är det dax!

Onsdag - Skiter i detta nu

Blir förbannad!
Idag testade jag min styrka och som förra gången så gick det åt helvete. Min förkylning har slagit bort all min återhämtningsförmåga. Fick idag stanna efter 5km. Hade väl förvisso gått att kriga sista 5 oxå men det känns inte bra att göra det.. Det bästa jag kan göra nu verkar vara att vila upp mig och tycka att det räcker fram till söndag i nästa vecka. Hade velat ha ett kvitto på att det går bra.. men.. Nej!

Resultat idag:
5km på 21min.. Så det är ju helt ok fart. Men pulsen låg alldeles för högt när jag försökte återhämta mig. Det går inte nu helt enkelt.

Medelpuls 168. Typ 85%
Maxpuls 183 Typ 95%

Seedningsgrupperna ser ju ut som följer: På 10.5km
Under 40min Elit-1B
40-46min 1B-3
46-52min 3-6
52-59min 6-9
59-66min 9-11
över 66min- 11-13

Det här kommer dagsformen avgöra.. Men hur som helst.. Tar jag mig i mål får jag fortfarande en bättre startposition än jag har nu..
Nu får jag kurera mig! Kanske med lite jägermeister!

Tisdag - Panik!

Har småpanik och känner mig riktigt stressad över att det snart är dax för seedningslopp. Sjukdomen från förra veckan lurar på något konstigt jävla sätt och gör att jag är jäkligt sliten utan direkt ha gjort någonting. Visserligen var lördagens festande otroligt slitsamt både söndagen och en bra bit in på måndagen oxå, men idag borde jag vara pigg och fräsh.. Men det är jag inte.. Nu ska jag ju iväg på fredag igen men måste hinna med fler pass... Onsdag måste bli ett bra pass, torsdag ett lite lugnare och sen kanske kräma i med ett tungt pass igen.. Sen måste jag vila i en vecka för att känna mig pigg inför 10.5 nere i frihamnen. Jag börjar snegla neråt i listan över vad jag måste prestera och det känns fan inte alls bra. Jag behöver en värdemätare.. Typ nu.. Får ställa in GPS-en på 10.5 km och ge mig ut imorgon och köra utav bara fan.. Så jag har en tid att referera till iaf. Nu känns det lite att det kan sluta upp vad som helst.

Jag måste även behålla längden i mina pass så jag lär mig när jag ska dricka, vilket tempo jag klarar av, vad min tröskel går.. Hur fan kom loppet så jäkla tätt inpå? Mycket tid har gått åt denna flytten, och min sista sjukdom har inte alls hjälpt. Känns som man är på ruta ett igen när jag är ute och joggar. Så är det ju givetvis inte men man vill gärna ha ett possitivt tecken i allt detta slit. Fredagens 19km pass gav mig vissa svar.. Jag klarar av att ligga på 70-80% i 1.40h men jag tror att jag fixar att ligga konstant på 80%.. Återstå att se.. Men annars blir det ingen bra tid... Så är det! Huvudsaken känner jag att det är viktigast att kunna återhämta sig när det går lite nedför. Att kunna vila medan jag springer.. Så var det inte förra veckan.. Så måste det vara nu.!

Angående festen i lördags så var det ett jäkla liv.. Vilket supergäng som ligger där och väntar i växjöbuskaschet! Först över en timme i bastun, sen fortsatt taggning hemma hos froid, sen utgång och hela tiden gasen i botten.. Det tar på kroppen.. Men men.. Har ju flightat förr! Jag och Nisse hade iaf superkoll när vi vaknade upp på söndagen...
"Va fan.. Har du skäggets jacka?"
"Ja.. Jag hade hans lapp."
"Jaha, vad konstigt. Undrar hur han kom hem.. Han som höll sig så lugn, måste varit kallt!"
"ja.."

Senare visade det sig att han inte alls varit lugn.. Utan blivit både utslängd och blivit tagen av pappa blå.. Så går det!

Söndag - A-knapp

Klockan är 09:42 och jag vaknar upp i Nisses soffa i Växjö. Akut vätskebrist,svettningar och supervarm i kroppen. Planen var att sova hos Danny och om inte det gick, Froid och om inte det gick, Bacher. Men det blev Nisse, vilket är skönt för att han bor i stan iaf. Att Jenny inte ville snacka 02:47 vet jag faktiskt inte.. Dåligt humör kanske.. Igår fick jag iaf genomlida 70 minuter iskall fotboll innan det blev bastu och öl hemma hos Froiden. Spelet värmde inte direkt och det märks att det saknas en tongivande målvakt på planen. Gick för övrigt in och vann Tips-sm igår oxå.. Iallafall om man ser till oss 10 som spelar.. GRATTIS GRATTIS.

Var ute och sprang lite i Fredags innan jag åkte till växjö.. 19km. Jag är inte direkt i tokform men det gick bara snabbare och snabbare för varje km som gick. Men.. Jag måste öka ett par steg om detta ska gå.. Snart hemfärd igen och orkar fan inte skriva mer för att Nisses "A"-knapp är cp..

Onsdag - Det går inte

Jag hade stora förhoppningar igår. Förhoppningar på att jag skulle kunna prestera ganska bra på en snabbdistans över 7km. Men det går inte. Min förkylning sitter kvar och jag lyckas inte återhämta mig som jag ska när jag slår av på takten eller i nedförslutningarna. Det verkar vara det som är den största skillnaden på att inte vara frisk och att vara det... Återhämtningen. När jag är helt frisk kan jag gasa på upp för backarna för att jag vet att jag hinner komma ner i puls när det väl går nedför. Men detta gick inte igår. Tyckte att det kändes väldigt jobbigt trots att det inte gick jättefort och sneglar på pulsklockan efter ha slagit av på takten i en lång nedförsbake. Låg på typ 85% och jobbade. Visserligen är inte detta jättehögt men om man inte kommer ner lägre när man i princip inte har något som tar emot så är något fel. Jag stannade därför efter 4.5km och joggade/gick hem. Det är inte riktigt värt det! Och... Det ger ingenting.

Så idag kommer jag därför inte springa och jag känner nog det i kroppen att jag inte är helt återställd. Istället blir det dammsugning och dammning som står på tapeten. Kanske även hinner med att sätta mig i solen på balkongen och lapa lite sol. Den är ju visst framme nu! Solen alltså..

Tisdag -Måste köra nu!

Fick lite dåligt samvete igår så det fick bli lite löpning mitt på dagen. Det fick bli fartlek. Detta går ut på att man ungefär springer intervaller fast man använder omgivningen och lusten som motivation istället för sträcka och tid. Alltså joggar man under tiden och sen tar man ett beslut att ”nu springer jag som fan till den lysestolpen” och sen fortsätter att jogga till pulsen går ner igen och sen ”nu tar jag den här backen..” sen jogg osv. Jag sprang ut mot munkebäck och sen vidare mot partille. När cykelbanan blev snöbeklädd så vände jag. 8km totalt och var ute lite över 40min. Hade riktigt svårt att få ner pulsen efter rycken. Den låg på 80% och fick nästan tvinga ner den genom att halvjogga.

Ligger nu i soffan och försöker ladda inför något pass idag oxå. Det är ganska svårt att springa just nu.. Möjligtvis är min 7km runda isfri så det kan bli en snabbdistans idag. Solen skiner iaf! Härligt härligt. I helgen blir det växjö. Fest.. JA!

80 dagar kvar till varvet.

Måndag- Trött på detta hära

Nu är jag riktigt trött på att ligga inne och inte kunna träna. Sedan i början på förra veckan har jag varit förkyld och det har inte riktigt brutit ut utan bara legat där under ytan och skavt. I fredags var vi i vilket fall som helst och bowlade på kvällen då Micke fyllde 26. Bowling är en av de sporter som jag har lite extra svårt för tillsammans med innebandy och pingis (och tennis, golf, Squash.. Ja.. Kanske alla sporter man spelar ensam). Okej.. Innebandy är en lagsport men eftersom jag har spelat i några år så tror jag att jag helt plötsligt är världsmästare och mitt humör blir därefter om (läs. när) det går åt helvete. Denna bowlingomgång var lite extra jobbigt då:

NR1. Jag får absolut inte förlora mot Bogren.
NR2. Jag får absolut inte förlora mot nån tjej.
NR3. Det var tydligen discobowling och jag ser dåligt i mörker.
NR4. Jag får inte förlora mot Micke eller Svensson.

Så det summerar väl pressen på mig själv. Jag får inte förlora! Och hade jag haft ett legitimt skäl att slå alla dessa som att jag spelar bowling en gång i veckan eller har bowling-gener så hade väl det varit ok. Men nu är det ju allt så att bowling... Det har jag nog inte spelat på 2år. Tror att jag vann i vilket fall som helst. Iallafall i min värld!

Var nere på stan i lördags för att shoppa. Eller titta på när någon annan shoppar. Jag har fan inga pengar. Sen var det dax för tips-sm igen. Trots att jag är totalt ovetande om engelsk fotboll har jag lyckats vara nr1 5 veckor i rad. (vi är ju ändå 10st som spelar) Mitt resultat har inte direkt varit otroligt bra men...

Omgång 1. 11rätt
Omgång 2. 9rätt
Omgång 3. 8rätt
Omgång 4. 9rätt
Omgång 5. 10rätt

Det resultatet lyckas man leda på över folk som bor framför Tvn så fort ett lag men engelsktklingande namn spelar. En omgång kvar.. Jag vet inte om jag vill vinna detta. Känns lite som att vara den smalaste på tjockisläger, som att vinna OS-guld i damhockey... Visst man kanske unnar sig något gott efteråt men.. Jag lär ju inte trycka upp någon tröja.

Träningen ja..
Lyckades med konststycket att sträcka mig i ryggen (när jag skulle andas). (gubbjävel) Så jag vet inte om jag kan springa idag alls. Annars verkar min förkylning lagt sig tillräckligt. Nu måste det bli åka av! Har varit borta lite för länge nu känner jag. Den hårda träningen har lyst med sin frånvaro och jag har mer eller mindre bara underhållt det som finns. Detta duger givetvis inte utan nu måste jag ligga i som fan sista dagarna innan seedningsloppet. Jag behöver ju ändå en vecka vila innan det. Så då är det bara 12 dagar kvar!! Shit.. Fokus kommer att ligga på variation. Intervaller, fartlek, långpass och snabbdistans. Allt för att hitta farten. Känna att jag klarar 21km. Men nu först måste jag klara 10.5.

Liten notis oxå.. Har inte varit på gymmet sedan 1 månad tillbaka.. Resultat.. Vågen stannar på 81 kilo. Hm.. Vad blir det? 6-7kg back från alltime high för kanske 2månader sen och 4kilo back från önskad vikt. Inte bra.. Men känner mig lätt. Pro-anamedlemsskap.? Kanske