Lördag & Söndag - Hårt 1timme Njutning 1livstid

Lördagen avnjöts mestadels i sängen då jag inte haft en sovmorgon på hur länge som helst. Brukar vara ganska lättstartad men man kan ju oxå VÄLJA att inte vara det. Erik hälsade på framåt kvällen och glodde på film. Bronson eller nåt liknande hette den. Mycket våld... Lite handling. Inte värt pengarna. Se den inte. Det fick bli två vildagar denna veckan och det kändes väl helt ok. Nästa vecka lär väl vara minst lika tuff.

Ibland i träningen finns en sorts hatkärlek till momentet. Man vill helst inte göra det, klagar genom hela prestationen för att sedan vara riktigt nöjd efteråt. För hur mycket gör man egentligen som är otroligt jobbigt, påfrestade & slitsamt under 1-1,5 timme för att bli glad i de 10minuter när det är klart? Ibland gäller det att borra ner huvudet, sätta på skygglappar och tänka sig bort till den varma duschen där hemma. Idag var ingen sådan dag...
Efter ha legat i Pre-H1N1 sjuka under fredag och tidigt lördag var jag under söndagen redo igen för ett ganska efterlängtat långpass. Skogarna i Fylleryd ställer som vanligt upp med bra motstånd och verkar aldrig riktig vika ner sig hur bra eller vältränad man känner sig. Dagens löpning var mer till för att känna lite på långdistansen för att vi legat på ganska hårt hela veckan. Temperaturen visade under 0 sträcket, svag vind kring nordost och hundar i både blandade raser och blandraser vistades mestadels ivägen för oss sexsymboler. Mössan var på, handskarna satt slimmade kring mina alltför långa fingrar och mitt underställ från -82 hade inte kommit på hur man andas. Vi var inte där för att slåss med backarna, vi var inte där för att kriga mot klockan och vi var inte där för att hetsa varandra till vomiteringspunkten. Vårt mål var att ta oss runt denna ganska hårda 11.3 kilometersrunda med både hedern och energin i behåll. Det kändes bra idag. Vackert på någon lite underligt sätt. Svårt att sätta fingret på vad det var som gjorde det. Var det stillheten? Lugnet i skogen? Årets första snö som smeker oss i ögonhålan? Något var det. Min pulsklocka fick hålla tempot och när jag klev över mållinjen stod klockan på 58.42. Medelpuls 159. Högsta puls171. Ett som synes ganska behagligt träningslopp. Detta är lycka. Detta är njutning! Det är under 160 dagar kvar att träna på och kroppen känns sliten men stark.

Liten note-to-self är att klippa tånaglarna även på vänster fot för att slippa obehaglig blödning.

Imorgon är det ett annat typ av långpass. Jobb från kl 7 till kl 6 om allt går som det ska. Jippie!
Och inte en ända julklapp har jag köpt heller.. Sniff sniff.. Det luktar lite ångest..