Nya tider

Den har varit planerad länge den här flytten. Eller planerad kanske är fel ord.. Den har i vart fall legat där i bakhuvudet sedan jag slutade universitetet för 3 år sen. Så i kanske 3 år har jag inte kunnat eller velat planera längre än möjligtvis 6 månader framåt. För det var ju meningen att jag skulle sticka, jag var ju färdig med Växjö. Allt som bestämdes fick en liten slutkommentar. ”Javisst, om det inte blir Göteborg...” Sen slutar man ju inte sitt fasta arbete för att flytta, det är ju inte riktigt så det funkar. Men nu står jag här, flickvän i Göteborg, inget jobb, behöver nytändning och beslutet är taget. Äntligen(!!) får jag väl säga. Jag är beredd att chansa lite nu. Man har ju alltid saker att förlora när man tar beslut men samtidigt måste man våga för att vinna. Och det vill jag fan nu.. Vinna! Det är min tur nu!

2009 har varit jäkligt turbulent. Det började redan i februari med när jag i Vemdalen fick samtal av Danny som tyckte att jag skulle vara med i Hovshaga och ”spela lite boll i år... Du behöver inte träna så mycket och kanske bara vara med varannan match.” Den lögnen svalde jag som en pungvarm 7.0a på Hultsfredsfestivalen. (fort trots att det var något som inte stämde). När kort efter Dannys samtal ordförande Ola ringer är det bestämt, med förbehållet Göteborg förstås, att jag ska lira boll igen. Den norske läkaren på specialistsjukvården tyckte annorlunda och menade att ”orientering är nok for dig”. Men jag ville ju spela, jag behövde något nytt och fotbollen var nog den tändningen jag behövde för att ta mig igenom en jobbig vår. Så ett andra läkarbesök på idrottsläkarna fick fälla avgörandet. Står det inte 1-1 i läkartyckande nu??? Kan man fråga sig.. Nej.. Jag går in och avgör. Spela 2 , inte spela 1. Och det beslutet har jag aldrig ångrat. Fan vad roligt jag har haft! Från träningslägret i Kalmar med Palace, nollning och massa fest (lite träning) till hemmapremiär med insläppt skott mellan benen från 50 meter till hopp om serievinst till förtvilan över en 3e plats till glädje över HAIF’s 50e och sista mål under säsongen i Konga. Så jag fick avsluta denna Haif-sessioren med ett mål. Mitt första i A-lagsdress i vad jag hoppas inte vara min sista match i livet. Om det blir Växjö igen så kommer jag hänga där på låset i oktober, vilja vara med och leka, slita under fysen, skämta med Froid, hacka på Danny och bara njuta. Ni är fantastiska allihop, lycka till under 2010.

Jag har nya mål nu. Sedan Danny sprang runt varvet på 1.45 (eller var det 1.44?) har jag varit sugen på att testa. Halvmara.. Uschanamej! Men träna rent planlöst är inte riktigt min grej. Vad är målet? 1.30. 1.30. 1.30! Säger man det många gånger så fokuserar man mer på det. Har bara hunnit med en halvmara under 2009 och den sprangs på 1.49.. Ganska långt kvar till målet kan man tycka. Och det är ju det. Kommer få slita oerhört mycket nu när det är lite mer än 100dagar kvar till loppet. Jag har en värdemätare redan i mars med en kvartsmara där jag hoppas att det kan gå riktigt fort. Helst 40 men skulle det inte bli just det så har det ingen betydelse (pass upp! Nu ljuger jag), det räcker med 46 vilket är tufft nog. Jag tror att jag springer milen på under 40 nu, jag har ju gjort det innan.. I september men då var jag verkligen inte lika nertränad som nu. Jag tycker att det ska bli hur roligt som helst att testa gränserna redan i mars. Antigen blir det morot att jag ligger rätt till, eller blir det piska om att träna hårdare. Jag föredrar helt klart moroten.

Man säger att man måste vara lite dum i huvudet om man ska vara målvakt och jag tycker att man måste vara lite dum i huvudet om man ska träna till halvmaran. Så det är väl just vad jag är... Dum i huvudet! Men nu lägger jag målvaktsgrejen åt sidan. Dumt att vara för dum kanske... Fullt fokus på Maj och GBG-varvet. Måste få bort tankarna om att det kan gå åt helvete i allafall. Riskerna är många. Sjukdom, magen, skador, övertränad, överladdad, öppna för hårt, öppna för långsamt.. Känner mig orutinerad för första gången på jävligt länge. I fotbollen känns det säkrare. Även om jag alltid blir otroligt nervös på match så hittar jag mitt grundspel ganska fort i matchen. När jag nu börjar bli till åren (i fotbollsår i vart fall) är det kanske dax med lite fler tips. Denna gången:
Hur man påverkar domaren under match utan att bli bestraffad

Innan matchen... Dra ett skämt, önska dem lycka till, ge dem många alternativ till färg på tröjan, låtsas missa en boll så de får sparka tillbaka den. (många domare är gamla fotbollsspelare och vill väldigt gärna trycka dit bollen och förknippar dig därmed med lycka). Och Tada!! Du är deras vän.
Skrik hela tiden.. Skriker du då något olämpligt så reagerar inte domaren alls på samma sätt som om du vore tyst och skrek något olämpligt. Han har ju vant sig vid din röst.. Det finns ju en anledning varför föräldrar klarar av deras egna barns illskrik.
Använd ord som inte har någon egentlig betydelse. Typ HEY! ÖH! AH! De blir effektfulla eftersom de kan du skrika hur högt som helst. Orden med betydelse skriker du lite lugnare när du fått deras uppmärksamhet.
Känn på domarens nivå tidigt. Testa med någon svordom i förbifarten som typ ”Men va fan, var inte det offside?” eller ”Han sliter ju för helvete i våra tröjor” Om han inte reagerar negativt mot dig kan du vrida upp nivån ytterligare tills du tillslut bara skriker ”Men för helvete domarn!”
Var hellre arg än hånfull. Domare är ofta kortväxta och har blivit hånade hela livet. Det river upp gigantiska sår! Inga applåder, hånfulla kommentarer, tummen upp.. Då många domare även är gifta är de mer vana vid arga kommentarer (från deras äkta maka) och då de trots allt hatar kommentarerna så brukar det ändå bli så i slutändan i allafall. Så Arg.. Ja! Hånfull.. Rött kort!
När matchen är slut.. Se dem i ögonen, tacka för matchen med ett leende. En domare är som en elefant. De glömmer aldrig! De snackar oxå med varandra och du vill aldrig vara ”idioten i Hovshaga”. De tar ditt tack och tänker. Fan.. Det här var inte så illa ändå..

Så nu får jag se vad som händer i livet. Nytt kapitel, nya möjligheter... Hoppas att man landar någongång. Nu blir det i vart fall flytt igen. Min en,två,tre,fyra,fem,sex... sjunde lägenhet sen 2003. Börjar bli van vid att flytta. När flyttlasset går denna gången är väl inte riktigt bestämt än. Börjar med 2 veckor i Göteborg med pendling till Borås. Sen vet jag inte. Hoppas det öppnas lite dörrar. Annars blir det arbetslöshet igen. Kan inte dom där 40-talisterna sluta snart och lämna väg för oss hungriga? Men det är ju OS i februari.. HDtv.. Gu så gött. Växjögrabbarna får komma över på nån flyttningsfest hos mig. Orkar ju inte slita med all alkohol till göteborg.
Till Bachér, André och Erik... Det är extrapris på Vitaepro nu gubbar!
Till Bogren, Svensson och Micke.. Jag brukar köra Naked-Tuesday och tänker inte ändra mig, bara så ni vet!

Bloggen lever vidare till maj iaf. Trots diverse bojkotter och annat så verkar det vara hyfsat många läsare. Sist jag kollade så var den läst i förvånansvärt många städer och länder. Roligt! Nu är det full satsning på Seedningsloppet i Mars. TJOHO!

Från Expansiva Växjö till Lilla London!

Grattis till Finalplatsen HAIF!