Torsdag och dag 4 på min kamp mot helgen. Idag fick vi då äntligen sortera papper, jag och Ida. Trodde aldrig jag skulle bli en riktig pappersvändare, men idag kan man fan kalla mig det. Proffice har ringt två gånger och kanske har ett annat jobb på G, men annars verkar det vara stilltje på marknaden. Det är väl inte så att man orkar med att leta så mycket jobb nu när man jobbar, men hoppas mycket på Proffice att de löser det åt mig. GO JOSEFIN!
Träning idag blir gymmet och har frågat runt lite folk om de ville följa med. Nu passade det inte med någons tider, så jag får gå och träna ensam. Det kommer jag nog fixa ändå! Jag måste komma ihåg att ställa av bilen idag med, pengar lär det inte vara gott om efter ha ett uppehåll i a-kassan och min nästa lön. Men jag kanske får råd med lite fler julklappar nu när det kommer in en lite större inkomst. Annars får ni nöja er med Jul-klappar på huvudet. Inte helt fel det heller!
Efter ha fått diverse påpekanden att bloggen är för elak, innehåller för mycket påhopp har jag beslutat att släppa ett avsnitt ur min egen barnbok för att ge någonting lite mjukare, lite mer gos. Tillägnat dig! Du vet vem du är...
Lurviga kaninen Stampe var på besök hos farmor Bodil och som vanligt bjöd hon Stampe på Varm chockladmjölk med marchmallows i.
"Du är så bra farmor!" Säger Stampe medan han slickar i sig den varma mjölken
"Du också Stampe! Men var försiktig! Mjölken kan vara varm, du får inte bränna dig nu innan matchen! Du vet hur känslig du är.." Säger Farmor
"Ja farmor, jag är en alldeles speciell liten kanin jag!" Säger Stampe och blåser lite extra på mjölken
"Nu måste vi iväg" ropar farmor och tittar på sitt klocka
"Du vet att jag inte kan stressa, mina ben bara skakar då" Säger Stampe
Farmor Bodil ler och kramar om Stampe så där mjukt som bara farmor kan
"Jag vet kära du, jag vet."
Medan Stampe sparkar lavendelboll med de andra kaninerna dyker elake farbror Göte upp.
"Vem leder matchen!?" Skriker han ut och alla stannar upp.
"Vi räknar inte poäng, vi vinner allihopa"! ropar Stampe med ett leende
"Struntprat!" mumlar farbror Göte och går hem.
Efter matchen får alla varsin korg med fyrklöver för att de vann. Och Stampe... Han var så lycklig! Han och Farmor skuttar hem igen. För nu.. NU är det läggdax!
Tänk om allas liv var så problemfritt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Martin!
SvaraRaderaJag har läst din blogg nu ett tag och tycker att du är otroligt analytisk och har ett imponerande grepp om livet. Det jag undrar är om du kunde hjälpa mig att hitta min livsglädje.
Jag är en kille på 26 år som jobbar som lärare för utvecklingstörda. Mitt problem är att jag har delat upp livet i kategorierna jobb, träning, kärleksliv, kompisar och ensamtid.
För att precisera mig lite mer kan jag bara ha 3 av ovanstående kategorier i mitt liv samtidigt. I somras t.ex när jag var arbetslös var det kompisar, träning och framförallt ensamtid som fanns i mitt liv. Jag låg mer i min gubbsoffa än vad jag stod på upp på dygnet. Det var en rolig tid.
Nu är det så att jag träffat en tjej för ett tag sen. Inte för jag fattar vad hon ser hos en sån som mig, jag har ju varken något bundet telefonabonnemang eller en mms mobil. Jag använder aldrig min bil till något annat än åker och tankar och hela min garderob är fylld med svarta t-shirt med tryck men jag antar att hon känner trygghet med mig. Så det finns ingen tid för varken träning eller kompisar längre. Jag får inte ihop det.
Nu vill jag ha råd av dig Martin, hur ska jag bära mig åt att kunna utföra alla fem saker samtidigt. Jag vill inte missta mina vänner och jag vill fortsätta med min träning (snart nere under 50 kg). Det är bara en tidsfråga innan mina kompisar lämnar mig. Snälla Martin! Hjälp Mig!
Hälsningar Anonym
Hej "Vilse i världen"
SvaraRaderaFör att underlätta mitt svar kan vi fortsättningsvis kalla dig under ett fingerat namn; Erik.
Jag tror att många känner igen sig av din bakgrund och berättelse. Många som du känner att folk drar i dem från alla håll tills de går sönder eller i allafall brister lite. Vi möter alla någon gång den där kvinnan i livet; vår egen Yoko ono. Hon är där för att förstöra för både dig och dina vänner, göra dig mer olycklig än att dra en nitlott medan du får testikelcancer naken i ett fält av kaktusar. Men så ger hon dig något litet tillbaka efter allt du offrat.
Erik! Mitt råd till dig med kvinnor är att för att göra dem glada så måste DU hitta vad du vill göra, vad du verkligen vill och sen göra helt tvärtom. Hon kommer vilja förändra dig till att du inte är igenkännbar för varken din familj eller bekantskapskrets och sen kommer hon lämna dig gråtande i fosterställning med din gubbnäve i en påse ostbågar för att du är för tråkig.
Din bantning Erik måste höra upp! DU är värd mycket mer än så! Sluta att kolla i alla tidningar och jämföra dig med photoshopredigerade bilder. Det gör inte dig gott! Titta istället på Dove-Damerna sånna fina figurer de har.. Där har du ett rimligt mål. Ta hand om din kropp och själ så finner du ro inom dig.
Jag hoppas att du i framtiden kan utöka dina kategorier till fler än tre samtidigt, ett annat sätt är att börja donera sperma till en bank och på så vis kombinera kategorierna jobb,ensamtid & kärleksliv (kanske även träning) så får du mer tid över till kompisar. Men var kreativ i ditt tänkande och se inte omöjligheter som någon gräns utan se dem istället som en utmaning. För att du är din egna bästa vän och din allra värsta fiende. Tänk på det så sover du skönare om natten.
Vi syns kanske i Nangiala!
Din röst i cyberrymden
Martin
Hej Martin!
SvaraRaderaJag känner att jag behöver skriva av mig här på din blogg, det är ju ändå ingen som läser den.
Jag föddes en gråmulen dag i Västervik på 80-talet. Mina första timmar i livet låg jag i en kall klippskreva efter att jag dammp ur en tät kraftig buske. Pga detta utvecklades inte mina tummar som dem skulle. Likaså tog kylan växtkraften i mina ben och jag utvecklades till en hobbit. Tidigt utvecklade jag ett brinnande intresse för ishockey och framförallt Troja... En vacker vårdag efter att jag lagt en klippbajs och ätit ett gäng bergsmyror, gick alltså resan mot Ljungby. Jag runkade mig in i förstafemman hos P12, utvecklade ett stort ego och beslutatde mig för att i all framtid hugga vänner i ryggen med en liten kniv (jag kan inte hålla i en stor kniv för mina tummar är för små).
hahahaha magi!!!
SvaraRaderaMen var är frågeställningen, Anonym?